Jag skriver ”tanten”, men när jag pratade med vakterna efteråt kallade jag henne ”fyllkärringen”. Jag hittade henne i lördags på en offentlig toalett. Packad, nerpissad och förnedrad.
Jag hade frågat samma vakt om vägen till toaletten och han pekade in mot rulltrapporna. Jag hittade dörren och hade en femma att stoppa i myntlåset. Jag drog upp dörren och fick en smärre chock.
På golvet låg en kvinna på rygg. Hon slet förtvivlat i sina byxor och trosor som låg korvade runt låren. Bredvid stod rullstolen. Runt hennes blottade underliv låg blött toalettpapper och en pöl och en rännil.
Hjälp mig, sluddrade hon. Hon slet klumpigt desperat i de intrasslade kläderna och lyckades skyla sig. Jag slogs mot instinkten att fly, att hämta vakten, att slippa ta i henne.
Hon hade stripigt, slarvigt färgat hår. Blodskorpor i pannan visade att något våldsamt hänt de senaste dagarna. Kläderna solkiga.
Hon hade uppenbarligen försökt ta sig från rullstolen till toaletten, fallit omkull och pissat ner sig. Jag sa åt henne att ta det lugnt, lovade att hjälpa henne. Jag tog tag i hennes armar bakifrån och lyfte upp henne i rullstolen. Hon vägde lätt som ett barn.
Hon kom upp och försökte ordna till sig, fingerkammade tafatt håret med fyllefumliga händer för att putsa bort en gnutta av förnedringen och återställa ett uns kvinnlighet och anständighet.
Hon rullade iväg. Efteråt gick jag tillbaka till vakten och upplyste om att toaletten behövde städas.
Det låg en fyllkärring där, sa jag. Ordet smakade hårt i munnen efteråt. Kanske behövde jag distansera mig, inte behöva tänka ”människa”. För att slippa komma för nära orsakerna, medansvaret.
Kvällen innan har jag ätit middag med vänner, pratat om arbetslösa ungdomar, utförsäkringarna, hur ynkligt lite ett socialbidrag är att leva på.
Under allt detta: Det där sköra, de tunna fasaderna vi bygger, hur jävla eländigt det kan bli i mitt eller grannens liv.
Och vad vi kan göra: Avstå från jobbskatteavdrag, botoxinjektioner och åtminstone var tredje Thailand-resa. Bidra till det allmänna. Vara med.
Lyfta varandra och oss själva ett uns.