Passionerad!

Det skulle väl stå Pensionerad. Men passionerad låter mer energirikt. Så som jag känner mig.

Det är lätt att bli sorterad in i ett fack när man börjar ta ut pensionen. Man är gammal, kepsfarbror, en sur gammal gubbe, stel, rigid, hänger inte med.

Man kan inte lära gamla hundar sitta. Inte hundar kanske, men människor kan lära sig nytt högt upp i åldern, visar forskningen. Jag vet nog mer om samhällsutvecklingen, AI och kultur än mången 42-åring.

Jag skriver en del fortfarande, sketcher, information, hemsidor. Och så är jag med och driver Södertälje Teateramatörer och är aktiv socialdemokrat. Varje månad sitter jag i utbildningsnämnden i Södertälje. Sen har jag ett gäng barn och barnbarn att umgås med. 

Men hemsidan kan få vara som den är, nu. Så länge jag var aktiv frilansjournalist så var den en affisch för mig. Reklam. Nu får gammalt material ligga kvar, men det kommer näppeligen några nya inlägg.

Ha det gott

Roland Cox, runt 70 bast

Språkliga glidningar 8

Okänt blev oklart.

Vem som brutit sig in i huset är oklart, heter det numera. Trots att det är okänt.

Oklart är vagare, man kan ana ungefär vem som mördat kioskägaren, men bara ungefär. Det är oklart.

Teveserien ”Mördare okänd” borde kanske heta ”Mördare oklar”.

 

Min roll i Familjen Bra

Familjen Bra skådespelareJag måste motvilligt erkänna att den överkäcka och beskäftiga pappan i pjäsen Familjen Bra bär vissa drag av mig själv… 

Joakim Pirinen skrev pjäsen på 80-talet, långt före internet och sociala medier. Men i vår tolkning har det blivit en aktuell kommentar till vårt sätt att hantera världsångesten och längtan efter samhörighet. Facebook är nedlusat av vackra semesterbilder, utsökt mat, gulliga bebisar och roliga kattungar. 

Jag spelar i en kvartett som nu har premiär den 4 november på Sagateatern i Södertälje.

Allt om tid och plats och biljett här.

Språkliga glidningar 7

Tvivel blev tvek.

Det där var väl en tveksam affär, kan man säga idag om något halvskumt. Men det är väl tvivelaktig man menar, egentligen.

Det var väl inte så att den som gjorde affären tvekade, tänkte att ”ska jag verkligen göra den här affären idag, kanske ska vänta tills imorgon”? Snarare var det väl en skummis som köpte stöldgods, det är ju en väldigt tvivelaktig sak.

Politikern tvekar om en åtgärd verkligen är den bästa just nu. Eller är det inte snarare så att hen tvivlar på att det är det rätta att göra?

 

Språkliga glidningar 6

När kassen blev påse.

Den där saken av tunn plast som man bär hem maten i från affären, hållande i handtagen, har alltid hetat plastkasse. På senare tid har media och kanske stora delar av allmänheten övergått till att kalla det för plastpåse.

Det blir förvirrande. Plastpåsar har inga handtag, de är ofta genomskinliga och kan vara av frystyp. Bröd ligger i plastpåsar. Sen när man har betalat det så lägger man ner det i en plastkasse. Så ser jag på saken.

För övrigt var det nog en tvivelaktig reform att lägga skatt på plastpås… f´låt … plastkassar. Vi svenskar slänger inte plast i naturen i någon större utsträckning. Vi är hyfsat bra på att källsortera, och tomma kassar använder vi för sopor.

Nu, för att spara pengar, så undviker jag att köpa plastkasse i affären, utan har med mig en återanvändningsbar plast- eller tygkasse istället.

Soporna samlar jag i tunna plastkassar som jag köper på rulle. Den miljömässiga skillnaden kan väl knappast vara så rasande stor mellan affärskassen och tunnkassen?