Det heter inte garage, det heter car port. Åtminstone om det är ett öppet garage.
Franskan åker ut, engelskan in.
Den franska adelns inverkan på Sverige och svenskarna på 1700-talet håller på att klinga av. Ut med á la bonheure, in med shit happens.
Häromdagen hörde jag ett matprogram på radio där programledaren skulle göra cup cakes med frosting. Hon hade artigheten att översätta fortlöpande så att äldre lyssnare skulle förstå att det handlade om muffins med glasyr.
Glasyr är troligen franska. Men inte muffins, väl? Nej, kanske det. Frågan är om det ens är engelska. I vilket fall som helst så är det amerikanskan som tar över. Det är inte det bästa språket som vinner, det är stålarna som styr. Ekonomiska stormakter kränger även ett språkbruk.
En nyhet som jag har lite svårt att vänja mig vid är sale. Jag uttalar det inom mig så som det stavas, vilket gör ordet i klädaffärens fönster obegripligt. Tiondelen av en sekund tar det innan jag tänker ”sejl” och inser att det handlar om realisation. Eller rea, as we say in Sweden.
Språket förändras hela tiden. Ibland känns det lite fånigt. Muffins är roligare att säga än cup cakes. Men språket måste få växa och krympa och bölja och komma i nya tappningar.
Om det är världsekonomin som styr vårt språk så kommer vi snart att börja låna in kinesiska låneord.
Cho san. Jag lovar att försöka stå ut.