”Vuxna är sådana som man inte kan lita på.”
   Om detta är elevens grundantagande, hur ska läraren då kunna nå fram?
   Anneli Frelin har studerat hur elva lärare på olika stadier gör för att skapa fungerande undervisningsrelationer.

Det var en av de elva hon intervjuade för sin avhandling, läraren ”Gunilla” på gymnasiets IV-program, som beskrev elevernas inställning på det sättet.
   Klen tillit, alltså ingen undervisningsrelation, alltså dålig jordmån för lärande.
   Anneli Frelin återberättar en anekdot om en collegestudent i USA som älskade historia, ända tills hon kom i konflikt med läraren. Efter det gjorde hon bara minsta möjliga i det ämnet. Relationen brast inte bara till läraren utan samtidigt till ämnet.
   – I mina intervjuer reflekterar många av lärarna, på alla stadier, om hur viktigt det är att eleverna känner förtroende.

Få till en relation

”Adrian” berättade om hur han medvetet under en längre period hade arbetat för att få till en undervisningsrelation.
   – Det kan handla om att i klassrummet och på rasterna visa att man går att lita på, att man är rättvis, att man vill eleverna väl, säger Anneli Frelin.
   Relationen betyder massor, ändå visar forskning som hon hänvisar till att det saknas mycket av teoribyggande kring denna delvis tysta kunskap: Hur kommer man lagom nära för att det ska gynna lärandet på bästa sätt?
   Ett viktigt syfte med avhandlingen var därför att vässa begreppen så att det ska finnas ord för detta, menar hon.

Reflekterande

Lärarna hon mötte fanns i alla stadier från förskolan till gymnasiet. Det var duktiga, reflekterande lärare hon sökte för att mjölka dem på hur de jobbade. Hon bad dem att i detalj berätta om situationer och händelser och hur de hanterade dem.
   ”Maria” berättade att hon hade upptäckt förtryck i klassen, det fanns barn som inte vågade räcka upp handen i klassrummet av rädsla för kommentarer från de andra.
   – Hon sa att hon under en termin nästan hade som huvudsyfte att få till en undervisningsgemenskap.

Vad är ultimat?

Vilket är den kollektiva, ultimata formen av undervisningsrelation, när eleverna även sinsemellan är stödjande och positiva. Avhandlingen täcker inte bara förhållandet mellan lärare och elev, utan även arbetet med relationerna mellan eleverna – och elevens egen, inre undervisningsrelation.
   – En lärare på IV berättade om en flicka som hade en skadad självbild, och så förutsattes hon ändå att kunna ta till sig undervisningen. Läraren sa att ”det enda de vet att de kan, det är att misslyckas. Det är de ruggigt bra på”.
   Vilken relation man får påverkas mycket av hur läraren uppfattar sitt uppdrag. ”Adrian” hittade en skolkande tjej i korridoren. Han uppfattade henne som deppig och hade kunnat välja att se henne som ett fall för psykologen. Istället förhandlade han med henne och fick henne med sig in på mattelektionen. De fick en undervisningsrelation.

Några teman

Så hur jobbar de då, de här lärarna, för att få till den där grundtonen? I avhandlingen sållar Anneli Frelin fram några teman:
   Det första handlar om att läraren skapar förtroende och upplevs som rättvis, välvillig och begriplig. De som lyckas använder ofta humor för att tillrättavisa, så att eleven inte behöver tappa ansiktet. Så småningom byggs ett förtroendekapital upp.
   Det andra temat handlar om att etablera och underhålla medmänskliga relationer, att visa sig mänsklig, att visa att man har ett liv utanför skolan, att erkänna sig ofullkomlig och visa att det är okej att vara det och därmed signalera empati. Det signalerar samtidigt rimliga krav gentemot eleverna.
   – Om man blir för mycket kompis så får eleven inte förtroende för en, och är avståndet för stort så fungerar det inte heller. Hur man ska balansera är upp till var och en, det är beroende av situation, måste övervägas hela tiden, säger Anneli Frelin.

”Inte som en lärare”

Hon förvånades över att flera intervjuade ogillade att bli betraktade som just lärare. När ”Adrian” fick höra av föräldrar att barnen tyckte att ”han är inte som en lärare”, så tog han det som en komplimang.
   – Det är bekymmersamt om lärarna inte förknippar begreppet lärare med något positivt.
   Det tredje temat handlar om att visa omtanke om elevernas självbild och att arbeta för att förbättra den, vilket stärker deras chanser att lyckas.

Komplext

Anneli Frelin vill inte ge några tips och knep. Att utveckla sin ”relationella professionalitet” kan göras på många sätt. Läraryrket är ofantligt komplext och skiftande.
   Det som doktor Frelin skulle vilja ordinera och önska är att avhandlingen bidrar till att stimulera det kollegiala, professionella samtalet.
   – Både bland lärare, på administrativ nivå och i lärarutbildningarna. För jag tror att det här är något som man inte är född till utan faktiskt kan lära sig.

Roland Cox

Faktaruta

Namn och ålder: Anneli Frelin, 41
Bakgrund: Mellanstadielärare 1990-2003, är nu universitetsadjunkt vid Institutionen för didaktik på lärarutbildningen vid Uppsala universitet och undervisar bland annat i masterprogrammet för specialpedagogik.
Avhandling: Anneli Frelins avhandling heter ”Teachers’ Relational Practices and Professionality” och lades fram vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet.