No connection

Spelar just nu intensivt Wordfeud, smartnallens förlängning av det klassiska spelet Alfapet. I princip ska man kunna spela var som helst. Men mobilt bredband funkar inte.

Det funkar bara tillräckligt bra för att kunna säljas.

Jag försöker på promenaden till stationen. Fungerar, fungerar inte. Jag försöker på perrongen. Fungerar efter en stund.

Prövar att göra nästa drag på pendeltåget. ”No connection.” Fungerar inte, fungerar, fungerar inte. Bussen genom Stockholm samma sak. Frustrerande. Nalletekniken lovar men håller inte.

Bara såpass att vi lockas att köpa. Men när jag försöker ringa från sommarstället i Sörmland så måste jag gå ut på farstubron för att få kontakt med en antenn. Fungerar inte, fungerar.

Företagen lockar oss att köpa men styrs till syvende och sist alltid av lönsamhetskrav. När det inte lönar sig för dem att förse oss med brödrostar som håller i femton år eller med mobiler som fungerar överallt, så gör de inte det. De rycker på axlarna och räknar hem vinsten. Sådan är kapitalismens logik.

Förr var de tunga infrastrukturerna självklart i allmänhetens ägo. Telefonnätet. Rälsen. När mobilnätet byggdes ut lät man marknaden sköta det. Man kan möjligen överlåta mobiltele, mobilt bredband, skolor och sjukvård till andra ”operatörer”. Men då måste man samtidigt bygga ett stenhårt kontrollsystem, lagar, böter, viten. Drämma till med indragna pengar.

Något sådant har vi ännu inte rustat oss med. Vi låter privata intressen lova runt och hålla tunt.

Fungerar. Fungerar inte.